la meilleure voyage du monde


Första dagen åkte vi hemifrån tio i sju på morgonen tillsammans med Öykü.
Vi behövde lära oss hur man tog båten till Europa och hon behövde komma till skolan.
Det var kallt och regnigt och en av de största gatorna i Istanbul var folktom halvåtta på morgonen.
Vi spenderade nästan två timmar på ett starbucks, jag sov och anna läste kartor.
Vi gick upp i ett  torn.
Hängde på caféer.
Åkte båt mellan Europa och Asien mest hela tiden.
Vi turistade, här i agia sophia.
ISD, Intense Smoking Day, onursh som egentligen stirrar argt på alla som röker hade hittat vaniljcigaretter och kedjerökte.
ISD v2.0, Intense Shopping Day, anna som aldrig handlar egentligen gick loss på det mesta, jag bidrog och köpte min fina kappa i en second hand affär som luktade kattkiss.
En katt bodde i klädhögarna och kappan är gjord i Västtyskland.
Vi hänge i Xandis lägenhet som hon delade med två andra.
Det fick mig att vilja försvinna bort bort och iväg härifrån än mer än innan.
Det var all arty och lagom stökigt och fint och hade lyktstolpar fasttejpade i taket.
Dagen efter nyårsafton var vi lata, gick upp klockan ett och åkte på en turistbåt.
Soligt.
Cay Cay Cay Cay.
Frukost i Bebek, på stället med en terass byggd bokstavligen på havet, nämligen Starbucks.
Massa mat och början till skämtet om de blinda turkiska barnen och deras utställning av julkort målade med munnen.
Sedan valde vi sämsta tiden, söndag eftermiddag, att se en av de största turistattraktionerna, Dolma Bahce palace.
Vi köade i över en timme och det hela slutade med att Anna och xandi tröttnade och la sig ner.
Sekunder efter den här bilden utbröt ett mindre kaos då vakterna kom och ville marschera precis där de låg.
Vi åkte till en ö.
Det var dåligt väder, jag var sjuk och korna gick fritt på ön.
Halvvägs upp till en kyrka bosatte jag mig på ett cafe och de andra gick vidare.
När de kom tillbaka femtio minuter senare åkte vi akut hästskjuts för att hinna med färjan som skulle gå tio minuter senare.
Vi missade den.
Sista kvällen var vi på ett ställe som hette the Beatles Café.
Vi skypade med Megan och bartendern kollade konstigt på oss.
Jag och Anna sprang iväg på jakt efter en sista simit och tappade bort Jakob igen.
Jag grät när jag och Öyku till sist behövde lämna de andra och oj oj oj.
-
Andra saker som hände men inte fastnade på bild:
Alla miljoner gånger vi tappade bort Jakob.
Den franska och sen den tyska festen på nyår.
Alla miljarder simits vi åt.
Istanbul Modern.
Dagen då Jakob skulle flyga hem klockan sex på morgonen och ringde oss 05.30 och berättade förtvivlat att hans flyg inte var förrän dagen därpå.
Våra esperanto-conventions.
Nyår på istiklal, en av de största gatorna i istanbul, känd för att vara den allra farligaste platsen i staden på nyårsafton.
När vi gick över en timme i regn för att hitta till en fotoutställning som vi aldrig hittade.
Vårt hamambesök med nakna tanter och massage.
Alla våra andra intense-something-days.
Les Mochistes.
Det eviga skämtandet och den gamla tågstationen.
Öykus fina familj som vi inte kunde utbyta ett ord med då de inte pratade ens lite engelska.
Onurs slutliga avsked till mig, ståendes mitt på istiklal: Stay good and arty. See ya. Sen gick han därifrån som bara han gör.
-
soundtrack - je ne vuex pas travailler - pink martini

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0