annie .

Jag vill nog knappt tänka på det egentligen, men snart har jag varit hemma i en månad. En månad i ny-höst-Sverige, med skola, stickning och vardagsrutiner jämfört med en månads resande runt i Europa. Tänk vad långsamt den här månaden gått jämfört med den förra.

-

Sista dagen var i alla fall i särklass den tröttaste dagen på hela resan. Det var bara jag, Öykü och Julia kvar. Jag skulle till flygplatsen tidigt morgonen därpå och Julia inte förrän kvällen därpå. Vi var som utmattade, ingen orkade göra något, säga något, vilja något. Vi drev runt i Istanbul, åt lite emellanåt. Ni vet.

Men vad gör det efter en månads fantastisk resa?